Oro och ångest mår pest

Idag körde jag till Brohaga för att jag skulle iväg och klippa mig. Jag mådde bra, gick upp halv sex, och hade en skön och lugn förmiddag och lunch. Efteråt började jag att få tankerusningar och olustkänsla och ångesten började krypa på mig. Det kändes som om hela kroppen darrade och jag frös, ändå jag satt med jackan på. Jag pratade med två tjejer där och fick flera gånger fråga dem vad de sa, jag kunde inte ta in det, fick anstränga mig så mycket att jag bara ville hem men var orkeslös och satt kvar i soffan. Den ena tjejen har jag lovat att fotografera hennes hund, en schäfer imorgon så jag hoppas verkligen att jag mår bra så jag inte tappar fotfästet och inte kan lämna lägenheten, hänt ett antal gånger. Jag vill absolut inte göra henne besviken, jag får ännu mer ångest av sådant men som man inte kan hjälpa, men som sagt, det plågar mig enormt. Halv två var det Torsdags möte på Brohaga där vi får lägga upp våra förslag och idéer. Var och en runt bordet och i soffan fick säga sitt. Det var en kille i fyrtioårs åldern som klagade på att det var för mycket prat om alkohol, han är fd alkoholist, och jag vet att han menade mig och en annan som är expert på olika alkohol ting såsom Whisky, öl, ale och massa annat, en riktig finsmakare och jag tycker om att prata med han om det, han också. Han har till och med föreläst om Whisky på Brohaga! Som jag sagt innan, vi är vuxna människor och finns inget förbud att dricka alkohol på utflykterna till t.ex Helsingör, Malmö festivalen, Östersjö festivalen och andra liknande upptåg. Nu har jag ångest, oro förtvivlan är deprimerad, det började flyga på mig redan när jag åt men tänkte att det kanske går över om jag äter, kanske det kroppen behöver, men icke. Den stegrade sig. Har varit hemma en timme nu och mår fortfarande dåligt, tagit Voxran och dubbla ransoner behovsmedicin,Temesta och Stesolid, med en halvtimmes mellan rum för man känner rätt så snabbt om dom verkar. Just nu vill jag bara försvinna från jordens yta, stanna min hjärna så jag blir av med alla tankerusningar som gör mig än mer dålig. Och så oroar jag mig mycket för morgon dagen så jag kan fotografera hennes hund för det värsta jag vet är att göra personer ledsna och besvikna.