Kommentera

Ni som läser bloggen, ni får gärna kommentera vad jag skriver så att jag kan se det ur en annan synvinkel än min egen. Andras åsikter och tankar är berikande så man kan tänka i andra banor än sina invanda som kanske inte är det bästa. Era kommentarer kan förhoppningsvis få mig en tankeställare och kanske ändra mitt liv lite grann, det minsta kan ge mycket.

fredag 3 juli 2015

Vaknade och mådde hyfsat, sen...

Jag vaknade vid sju, mådde skapligt, tog min medicin, har tre olika, och satte på kaffe. Jag slog på TV:n och datorn som vanligt och kollade mina mejl, FaceBook och Twitter, som jag brukar göra varje morgon. Jag började känna en olustig känsla i kroppen, sedan efter drygt en timme och mina tankerusningar började att växa i styrka och då kom ångesten, oron och depressionen. Jag tog mina behovsmediciner, en Temesta och en stesolid för trekvart sedan men känner fortfarande av min ångest. Den stryper min mage och ger mig obehagliga bilder i min hjärna. Har ju mått bra i princip hela veckan, undantag sena eftermiddagar, så jag vet inte varför detta har flugit på mig. Jag tror jag ska ta ett par behovstabletter till, även om man inte ska ta så tätt, men vad gör man när man mår såhär dåligt? För mig gör man nästan allt, man får panik att må på detta sättet, jag vill bara lägga mig ner, somna och inte vakna mer. Jag pratade med några personer sent igår kväll som också är bipolära, vi alla hade ungefär samma problem med ångest, oro, depressioner och panikångest när man är helt nere och inte vet vad man ska ta sig till eller göra. Jag väntar fortfarande på svaren från blodproven, var bara fyra dagar sedan jag tog dem men det känns som en evighet. Jag hoppas innerligt att dom visar vilken medicin jag kan ta och MÅ BRA! Jag vet att jag delar denna jäkla känslan med andra, detta straff som man inte vet varför man fått det. Jag fick Voxra för ca en månad sedan och trodde det var dom som började verka eftersom hela veckan, förutom i måndags, mådde jag bra på mornarna och fram till sen eftermiddag, jag var social och pratglad som jag inte kommer ihåg när jag var det sist. Jag vet att om jag kommer utomhus så mår jag bättre, men det är en kamp och jag ska tvinga mig att gå ut, ta en cykeltur till tivoliparken som är lugnande, titta på fåglarna och bara försöka slappna av. Jag undrar hur ni andra gör när ni känner såhär, inte orka göra det ni vet att ni mår bra av, har ni några knep eller får ni också tvinga er?
Vill gärna ha råd hur andra gör, man är invand och inåtvänd av sina egna tankar och vet inte vad man ska göra för att inte försöka tvinga sig till något, det funkar inte alltid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar