Känt mig vimsig, ångestfylld, rädd och orolig

Ända sedan i tisdags morgon och fortfarande har jag känt mig orolig och rädd i kroppen. Allt handlar om olyckan jag var med om i måndags då jag på ett övergångsstället hade en bil framför mig, cyklade rakt in i den men hann bromsa en aning. Ambulans kom likaså polis, jag fick åka med till sjukhus fast jag bara ville hem i tryggheten men hade ont i nacken så jag var tvungen att följa med till lasarettet för röntgen. Tur så väl var inget skadat. Klockan halv tio på kvällen var jag hemma och inte ett dugg rädd eller orolig men dagen efter. Tog behovsmedicin trvå gånger men hade ingen riktig effekt, mådde verkligen skit och hade även drömt mardrömmar av hur jag cyklade in i bilen. På eftermiddagen ringde jag piva och frågade vad jag skulle göra och sa att mina temesta och stesolid hade ingen verkan för jag var helt färdig. Hade hämtat ut en burk med Alimemazin och sa till mig att ta par stycken sådana. jag slutade med dom för länge sedan men hade en burk hemma, och dom hjälpte, men jag tror att det var kombinationen med Temestan och Stesoliden. Än idag känner jag av det men det minskar ju mer tid det går från olyckstillfället. Hade jag varit en "normal" kille så hade jag säkert inte oroat mig, men det var nästan så att jag trodde världen skulle gå ner när jag vaknade dagen efter. Men jag tog itu med allt!!! Till polisen hämtade min kraschade cykel, till försäkringsbolag, till cykelhandlare för värdering, något jag inte hade klarat av för tre fyra månader sedan utan den medicin jag har nu. Jag tog inga behovsmedicin på morgonen, inte förrän jag kom hem på eftermiddagen och landade, då kom rädslan, oron, ångesten och hemska tankar. Köpte ny cykel jag får imorgon, ska bli skönt att cykla igen men någon olycka vill jag INTE vara med om igen, det är inte det fysiska som är det hemska, utan det psykiska när man har en diagnos. Jag har alltid varit en orolig själ och det har många gånger varit påfrestande, inte förrän jag efter år av psykiater och psykolog kontakt som det konstaterades att jag har bipolär. I början medicinerades jag med t.ex Cipramil, Cipralex och andra sådana mediciner för depressioner som var helt utan verkan eftersom jag är bipolär. Jag tackar gud för min nya läkare som gett mig medicin som har gjort mig oerhört bättre så jag nästan är den personen jag var när jag jobbade minus helg drickandet. Imorgon ska jag hämta min cykel och ska även teckna en olycksfalls försäkring för den man har genom facket gällde inte utan det är bilförarens och han har samma bolag där jag har bilen o hem försäkringen i. Hoppas att det inte blir någon skräck att börja cykla igen, nu låter jag som en mes, men lite rädd är jag och tankarna kommer oftare ju närmare morgondagen kommer... Gruppen Bipolär sjukdom har hjälpt mig oerhört, har läst allt och kommenterat så mina tankar har skingrats för ett tag!